Hela   min människoflock har varit och tittat på en tävling idag .

Vi hundar fick inte följa med - men vi fick se bilderna efteråt . 

 Men vad var det de tävlade om ?

Längsta tungan ?

Sååå glad blev hon när snön höll - för henne . 

Jag har upptäckt nåt väldigt orättvist häromdagen .

När vi var ute i skogen på morgonen ( VÄLDIGT tidigt ! )

så var snön hård .  Inte så där mysigt mjukt så man kan vältra sig i den och träna simning .

Eller allra bäst : reta Miss Decibel för att hon är så liten så hon inte kan simma med , utan liksom bara försvinner i ett hål . He He !

Nej - nu hade någon lagt ett hårt lock på . Alla skoterspår var också stenhårda . Vilket var skönt för Den Gudomliga eftersom hon inte är så mycket för att simma i snö eller trampa ner i en djup grop . ( En väldigt konstig egenskap . Människor...)

Farfar bryr sig inte alls om nyordningen utan håller sig  kvar på skoterspåret , lugnt tiddelipommande i sin egen värld . Det är inte mycket som kan rubba hans tankar .

Men Miss Decibel !

HON blir som tokig och springer på locket , fram och tillbaka . Lååångt bort i skogen (nåja - för att vara en sån lite sk...    Skrutta menade jag . Vad trodde ni ? )

Flera meter ifrån oss .

Yippii , tänkte jag . Här ska rusas !

Fort upp på snölocket  och iväg .

Vad händer ?!?

 Joo - efter en bit så rasar jag igenom !

Och det gör ont . Snön är vass .

Skamligt !

Snön håller för Miss Decibel och inte för mig .

Vilket nederlag ! Vilken skam !

Slokörad fick jag försiktigt spreta ut tårna så mycket jag kunde och prova mig fram : håller - håller inte .

Samtidigt skuttade Miss Decibel som en euforisk bergsget - med ett illmarigt leende på läpparna .

 Hon  nådde fram till alla älgbajshögar som vi andra bara fick känna den ljuvliga doftaromen av .

Hon kunde rulla sig på alla underbara doftfläckar som vi bara kunde drömma oss fram till .

Suck !

Är detta tacken ??

För alla  kärleksfulla skämt om hennes litenhet .

För all ömhet jag har visat henne när hon inte har nått upp till något hon vill ha . ( Något som jag kärleksfullt har knipit mitt framför ögonen på henne . )

För  mitt medlidsamma skratt när hon inte kunnat komma ikapp mig i djupsnön .

( Framförallt  när jag retat henne innan jag kastat mig ut . )

Livet kan vara VÄLDIGT orättvist ibland .

Det är inte lätt när man är en osjälvisk själ .......

Jag är fundersam .

Varje dag frågar den Gudomliga : Har du börjat löpa än ?

Sen gör hon en  liten gynekologisk undersökning .

Och suckar tungt .

Varför detta ?

Har hon blivit vampyr ?

Ska hon byta yrke och vill träna på mig ?

Är hon kanske bara pervers i allra största hemlighet ?

( Tills nu alltså . Nu är det ju inte hemligt längre , i så fall . )

Miss Decibel löper ju så det står härliga till ! Räcker inte det ?

Det är något i görningen . Jag känner det starkt .

Men vad ?